fredag 14 september 2018

En storm jag aldrig kommer förlåta

När löven faller
Vi lyfter blicken från marken
Följer med orkanen
Fastnar i rosenbusken





Jag ser stjärnor på himlen 
Och jag ser nattfjärilar i mörkret
Jag ser snön falla
Och jag ser ljuset brinna
Men jag ser inte dig.


Frosten ligger på marken
Ekorren hoppar på grenarna
Nedanför en kyrkogård
Ljusen brinner
Men snart slocknar de




Vinden är starkare än någonsin
Jag hör hur mina vänner skriker
De skriker på hjälp
Och jag kan inget göra
Trots att jag är starkast av alla
Är jag för feg för att slåss
Vågar inte ens öppna ögonen
Förrän allting är över
Vinden känns svagare nu
Och ingen skriker på hjälp längre
Jag öppnar ögonen
Alla mina vänner ligger på marken, vid mina rötter
Och deras stammar har brutits isär...
Av en storm jag aldrig kommer förlåta. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar