Häxdrömmar

Efter ridturen tänkte jag ta den långa vägen hem men kände mig helt slut och ingen kraft i benen, var satt kraften någonstans? Medan jag väntade på den lilla träbåten som skulle ta mig till den större ön, där jag kunde se min stad med tinnar och torn somnade jag på stranden utan en brygga. Ön bakom mig hade jag sett från mitt vindsrum och alltid drömt om, inte visste jag att det fanns hästar där och blivit förälskad med platsen. Det var ingen farm och hästarna ägdes inte av några. Inte heller ön var privat som resten av de små öarna var till de rika byborna. Det här var vildhästar och en båt som kom när jag visslade på den men jag hade glömt och vissla så båten hämtade aldrig upp mig. I drömmen drömde jag om far som jag hade sagt till att hälla vatten i glaset efter han hade druckit blåbärsjuice, annars kunde det inte gå och få bort resterna som fastnade. Därefter gick jag ut på gården och in i ett torn, upp för en stentrappa som ledde till mitt rum. På golvet vid nattduksbordet hade mina album ramlat ner som innehöll bokmärken med trädgårdstomtar på. Jag var helt inne i en annan värld där det glittrade färger, i solskenet och även i mörkret hittade jag kristaller men utanför fönstret kunde jag höra mina klasskamrater. Dvärgarnas värld låg bakom mig och framför en grå, trist verklighet. Ännu längre bort från verkligheten syntes en ö med vildhästar och vildkaniner, vilda bär och vilda indianer. Vilda...

Hilda, ska du inte komma ut i solen? Hilda öppnade sitt trasiga fönster som ingen hade tvättat och hostade något förskräckligt, innan Hilda hann svara hade fönstret blåst igen och hon var borta som rök. Men i rök kan det finnas ljus och inte bara aska, damm och sot. Där är det inget smuts, det är där man ska leta efter det vackraste ting som kan vara... just smuts. Precis, smuts glittrar mer än solen skänker sina starka strålar. Nästa tid jag vaknade upp hamnade jag på en båt men det hade inte varit träbåten utan en större båt mer likt ett skepp. Kaptenen visade mig en hemlig plats men jag kunde inte gå längre och såg hästarna långt bort i fjärran. Jag övergav kaptenen för att simma tillbaka när han kastade mitt album i luften vars blad flög ut. Jag lyckades fånga ett med ett lusthus på som jag inte hade sett samtidigt som masten brakade loss.

En storm hade kommit på ön jag vaknade upp på vilken jag inte längre var säker på vad det var för ö, allt runtomkring som gick att se var inget annat än öar och det enda jag visste var att jag aldrig skulle komma till någon ö tillsammans med någon partner. Möjligtvis solen som min fiende, den hade gjort mitt ansikte helt rött med sår och huden som föll av när jag tog mina vassa naglar på kinderna...något kändes annorlunda. Hade jag fått en ny hy, vad var det som hände med mitt utseende och varför kändes det som rynkor ens mormor hade? Jag var inte lik min mormor när jag tittade i en stilla bäck hur jag såg ut där fiskarna simmade lugnt trots stormen mellan träden och träden, de döda träden som höll sig levande gjorde mig starkare och stadigare än någonsin. Jag tänkte att deras stammar skulle brytas isär av en hård vind och de små fölen ligga orörliga på marken. Jag hade haft ett spänt leende och väntade på nästa mardröm men jag var klarvaken. Det fanns inga mer drömmar, bara tillbaka blickar.